Resale Price Maintenance and Consumer Welfare

Vertikala restriktioner och särskilt sådana gällande pris har i allmänhet ansetts ha negativa effekter på konkurrens under en lång tid, både i USA och i EU. Prisgolv har en lång historia av att ses som konkurrensbegränsande. I USA har det setts som per se olagligt i nästan hundra år under Sherman Act avsnitt 2. Under de senaste decennierna har det dock skett en förändring i synen på prisgolv, som börjar med att framstående ekonomer argumenterade att olagligheten var grundlös. Denna utveckling startade på 60-talet, med Chicagoskolan som förtrupp för denna kampanj. Det har varit en pågående utveckling som kulminerade i fallet Leegin där högsta domstolen ersatte per se olagligheten den med en tillämpning av Rule of Reason doktrinen. Inom EU har det skett en liknande utveckling. Detta har emellertid inte lett till ett liknande resultat. Prisgolv, som en vertikal restriktion har alltid setts som konkurrensbegränsande och även nu efter utvecklingen i USA och en liknande förändring åt att se mer positivt på vertikala restriktioner så finns fortfarande en stark presumtion om illegalitet gällande prisgolv. Denna uppsats undersöker sambandet mellan prisgolv och konsumenternas välfärd. Avhandlingen visar konsumenternas välfärd har en stark plats i bedömningen inom konkurrensrätten. Även om den inte har den status som den har i den amerikanska konkurrensrätten, så är den fortfarande mycket närvarande, särskilt på en praktisk nivå. Avhandlingen fortsätter att undersöka olika ekonomiska teorier om effekterna av prosgolv och tydligt visar en tvetydighet när det gäller dessa. I brist på empiriska bevis och teoretiskt stöd för en allmän presumtion om olaglighet mot prisgolv så finner denna avhandling att en lämplig metod skulle vara ett borttagande av statusen som en allvarlig restriktion och nämnda presumtion. Istället skall man röra sig mot en tillämpning av den Amerikanska Rule of Reason doktrinen genom en renare tillämpning av Artikel 101(3) TFEU.